Det sker igen! Nu, förhoppningsvis, för sista gången! Jag har skapat en blogg som jag tänker förbättra och göra intressantare för er, mina kära. Nu kan ni numera följa mig HÄR.

 

 

Idag har jag hängt med Amanda. Vi drog till Kaffebrenneriet på Frognerveien och myste med kaffe och frukost i solen. Underbart när det är lä och vindstilla. Vi pratade om framför allt våra drömkarriärer och hur vi ska nå dit vi vill. Jag tror att nätverka är A och O. Knyta kontakter och få in en fot på rätt spår. Amanda har t.ex. börjat sjunga på ett uteställe här i Oslo och har därmed fått många jättebra kontakter inom branchen. Ett jättebra sätt att bli upptäckt på. Nästa gång så tänker jag gå och lyssna på hennes fina stämma:) 

 

Jag vet inte hur eller vad som har hänt med mig det senaste. Det är som om allt bara har raserat sönder. Jag som trodde att jag lyckats bygga upp en stark självkänsla och kunde örfila hela jäka världen. Jag som trodde att jag var så säker i mig själv, att jag kunde klara av precis vad som helst. Den självsäkerhet som jag hade lyckats bygga upp under flera år, trodde jag. Jag kände mig så stark. Jag trodde att jag hade släppt mitt förflutna och osäkerheten bakom mig. Men nej. Nu har den knackat på dörren igen. Det är som att den har klistrat sig fast som ett plåster på mig, som om den sökt upp mig. Jag som trodde att jag kunde lura mig själv och i alla fall intala mig själv att jag kan fixa vad jag vill. Men nej. Jag kan inte lura mig själv. Jag tror att livet försöker säga mig det. Det finns inga genvägar. Jag har en hel del kvar att jobba på med mig själv och mitt sätt att tänka. 

Jag kanske inte är världens smartaste, men jag vet att jag är smart nog. Smart nog att backa och rätta till det som är fel. Jag kan i alla fall försöka. Hur många gånger jag än har varit tillbaka på ruta ett, så måste jag ändå fortsätta att försöka trots att det kanske innebär att börja om. Annars har jag inte något att leva för. 

 

Hej jag är inte på mitt bästa humör just nu. Ni får stå ut. 

 

Puss.

När jag går på gatan så brukar folk titta väldigt på mig och jag har aldrig förstått varför. Nu förstår jag. Mitt afrokrull syns ju på mils avstånd, hahah. Idag där jag gick på gatan i min stora pälskrage med mitt giganstika hår så fick jag till slut sluta räkna antalet människor som vände sig om för att titta lite till på mig. Att lite annorlunda kan väcka sån uppmärksamhet (men min fråga är ändå: är det så jävla annorlunda?). En tjej log t.o.m sitt bredaste leende till mig och vände sig om två gånger för att le lite till mot mig, där jag satt i solen och njöt av min kaffe. Jag har varit med om folk som kommer fram till mig på gatan för att berömma mitt hår eller slänga en fin kommentar om mig som människa, eller min utrstrålning (det hjälper att le mot andra). Det är både rörande och kul. Detta säger jag inte för att på något sätt skryta eller låtsas vara något, utan för att jag tycker att det är så oerhört roligt!

 

Folk som jag aldrig har träffat kan slänga ur sig "jag har sett dig förut" eller "jag minns dig från en gång när jag var på krogen" (bra eller dåligt haha?), och det har verkligen inte bara hänt en gång eller två utan flera gånger och senast idag. Och då är jag bara en helt vanlig tjej som jobbar och lever en vardag som alla andra. Detta har gjort mig till att bli ganska duktig på att ge komplimager till andra människor, för jag vet hur mycket det värmer!  Det är också ganska fantastiskt att jag tycker om det då jag var skyggare än vargen och helst inte ville synas som tonåring. 

 

Som ni säkert har räknat ut så är jag tillbaka i Oslo och har haft fullt upp redan. Idag har jag jobbat ett stresspass och hunnit med att träna på kvällen efter jobbet! Nu är jag på gång igen efter en onyttighetsvecka i påskledigheten. Jag känner att jag har motivationen uppe igen. Att höra kommentarer från kollegor som säger att jag har blivit mindre, det triggar igång mig igen! 

Nu på kvällen så har jag även sökt in till en kurs som hålls i sommar uppe i Stockholm, och jag håller alla tummar och tår för att de ska få en positiv bild av mig via min ansökan och anta mig. Kursen har att göra med mina framtida planer så jag hoppas, hoppas, hoppas!

 

Tvådagars på Butler's fick det bli denna fantastiska helg! Ikväll vankades det trubadur och öl, sjukt trevligt! Idag har jag även hunnit med att dejta Sandra och åka ut på tur (säger man "åka på tur" på svenska också!?) med lilla familjen. Jag vill inte åka tillbaka till Oslo än. Det har varit så skönt att vara här nu, p.g.a lugnet och att alla måsten försvinner... Nu är det imorgon kvar och sedan så åker jag tillbaka hem på tisdag. Back to reality.