När jag går på gatan så brukar folk titta väldigt på mig och jag har aldrig förstått varför. Nu förstår jag. Mitt afrokrull syns ju på mils avstånd, hahah. Idag där jag gick på gatan i min stora pälskrage med mitt giganstika hår så fick jag till slut sluta räkna antalet människor som vände sig om för att titta lite till på mig. Att lite annorlunda kan väcka sån uppmärksamhet (men min fråga är ändå: är det så jävla annorlunda?). En tjej log t.o.m sitt bredaste leende till mig och vände sig om två gånger för att le lite till mot mig, där jag satt i solen och njöt av min kaffe. Jag har varit med om folk som kommer fram till mig på gatan för att berömma mitt hår eller slänga en fin kommentar om mig som människa, eller min utrstrålning (det hjälper att le mot andra). Det är både rörande och kul. Detta säger jag inte för att på något sätt skryta eller låtsas vara något, utan för att jag tycker att det är så oerhört roligt!

 

Folk som jag aldrig har träffat kan slänga ur sig "jag har sett dig förut" eller "jag minns dig från en gång när jag var på krogen" (bra eller dåligt haha?), och det har verkligen inte bara hänt en gång eller två utan flera gånger och senast idag. Och då är jag bara en helt vanlig tjej som jobbar och lever en vardag som alla andra. Detta har gjort mig till att bli ganska duktig på att ge komplimager till andra människor, för jag vet hur mycket det värmer!  Det är också ganska fantastiskt att jag tycker om det då jag var skyggare än vargen och helst inte ville synas som tonåring.