Jag vet inte hur eller vad som har hänt med mig det senaste. Det är som om allt bara har raserat sönder. Jag som trodde att jag lyckats bygga upp en stark självkänsla och kunde örfila hela jäka världen. Jag som trodde att jag var så säker i mig själv, att jag kunde klara av precis vad som helst. Den självsäkerhet som jag hade lyckats bygga upp under flera år, trodde jag. Jag kände mig så stark. Jag trodde att jag hade släppt mitt förflutna och osäkerheten bakom mig. Men nej. Nu har den knackat på dörren igen. Det är som att den har klistrat sig fast som ett plåster på mig, som om den sökt upp mig. Jag som trodde att jag kunde lura mig själv och i alla fall intala mig själv att jag kan fixa vad jag vill. Men nej. Jag kan inte lura mig själv. Jag tror att livet försöker säga mig det. Det finns inga genvägar. Jag har en hel del kvar att jobba på med mig själv och mitt sätt att tänka. 

Jag kanske inte är världens smartaste, men jag vet att jag är smart nog. Smart nog att backa och rätta till det som är fel. Jag kan i alla fall försöka. Hur många gånger jag än har varit tillbaka på ruta ett, så måste jag ändå fortsätta att försöka trots att det kanske innebär att börja om. Annars har jag inte något att leva för.