Varför skaffar alla på landet barn innan de själva knappt är vuxna? Är det någon slags småstadstrend? Jag är inte emot att unga skaffar barn men jag förstår inte grejen. För det har verkligen blivit en grej känns det som. Jag har nog minst tjugo stycken i mina gamla "umgängeskretsar" från mina hemtrakter som är unga föräldrar, och några är väldigt unga. Eller var. 

 

Ibland känns det som att vissa skaffar barn bara för att deras vänner skaffar barn. Som en trend helt enkelt. Barn är ju faktiskt inte en accessoar. Barn är liv som vi vuxna ska ta hundra procent ansvar för. Jag är givetvis jätteglad för mina vänners skull! Och det är ju nog fantastiskt att bli förälder trots allt. Men jag får själv lite panik åt dem, bara för att jag själv vill leva fullt ut som ungdom medans jag kan, ett tag till;)

Det är ju tur att vi människor är olika och ser livet ur så olika perspektiv. Alla är vi på olika nivåer och alla har olika drömmar och mål med sina liv. 

 

Det känns i alla fall som att det är tvärt emot i storstan och på landet. Jag upplever att i storstaden, så har de flesta en upplagd karriärplan som de håller sig till och skaffar barn först när de passerat cirka tretti. Medans på landet så har man sitt jobb, sin pojkvän, sin hund och sin trygghet och ska helst vara föräldrar innan tjugofem, så att man kan leva upp till "den perfekta lyckliga familjen"-fasaden och skylta med sitt perfekta Svenssonliv.

 

Detta inlägget var verkligen inget illa ment mot alla unga föräldrar och jag hoppas att ingen tog illa upp! Jag skriver bara ur min egen uppfattning och hur jag upplever. Självklart ska man skaffa barn om man känner att man är redo för det och verkligen vill ha det livet nu:)