Detta inlägget ägnar jag åt dig, min fina syster. Idag, den trettonde, så fyller du ju sexton år. Jag minns så väl för sexton år sedan när jag och pappa hade ätit kvällsmat och så ringer telefonen. Jag var fem och ett halvt år. Var det sant? Hade jag äntligen fått ett småsyskon? Var jag äntligen inte endabarnet längre? Och det blev en flicka! Som jag hade hoppats på en syster (haha!). 

 

Så hälsade vi på på BB. Jag minns så väl den fula ankan som jag och pappa hade köpt åt dig. Och sedan när du och mamma äntligen fick komma hem. Vad stolt jag var över att ha en lillasyster! Alla ville hålla i dig, alla mina jämnåriga vänner ville så gääärna klappa och gosa med dig, heeeela tiden.

 

Sedan när du blev lite äldre. Cirka fyra år, så var vi ofta ute och lekte tillsammans. Så fort det hände någonting eller om någon av de större jävliga barnen (haha) var elaka så skyddade och försvarade vi alltid varadra. Vi gaddade alltid ihop oss och käftade tillsammans mot de större barnen. Haha du var en tuff liten fyraåring må jag säga. Riktig syskonkärlek det♥ 

 

Idag fyller du sexton år. Herregud vart tog åren vägen? Min lilla lillasyster är inte så liten längre... (och desto mer gammal känner jag mig haha!). Jag hoppas att du får en toppendag och käkar en massa tårta för mig med! Jag önskar jag kunde vara med och fira dig idag. Men det ska vi ta igen när jag får möjlighet att hälsa på hemma i Trollhättan;)