Hej mina underbaringar!

Vad jag har saknat er och bloggen. Olyckligtvis nog så blev jag bara sämre och blev inlagd på sjukhuset i en vecka. Jag har varit så dålig och upplevt sådan smärta att det bara måste vara värre än att föda barn. Jag har haft en kämpig vecka och är helt färdig i kropp och huvud även om jag är utskriven (blev utskriven för ca 1 timme sedan). Jag har proppats i mediciner och morfin och min kropp har bara tagit stryk. Men personalen har verkligen varit helt fantastiska mot mig och jag ser verkligen upp till människor som dem.

 

Nu har jag i alla fall fått en diagnos och det känns skönt. Jag har drabbats av en sjukdom som jag kommer att ha resten av mitt liv. Jag är inte redo att avslöja allt så offentligt som i bloggen. Jag har givetvis lite svårt att acceptera det själv men jag jobbar på det och jag kommer att kunna sluta tänka på det så mycket, så småning om då det finns effektiva behandlingar och kurer. Det kunde ju faktiskt ha varit värre än vad det är och jag är glad att jag har så fin familj och vänner som stöttar mig och älskar mig för den jag är:-)

Under min tid på sjukhuset så har jag även fått mycket tid att fundera över livet och över mig själv och över vad som verkligen är viktigt i livet. Jag har fortfarande många oklara svar men en sak vet jag. Det är att viktigast i livet för mig och det som betyder mest och som jag värdesätter högst på denna jord är min familj och mina vänner. De riktiga vännerna träder fram och jag är lyckligt lottad över att jag har alla dem som faktiskt bryr sig om mig i alla lägen. All kärlek till dem.

 

En annan viktig sak i livet för mig ät att livet ska vara kul. Man ska leva, och det fullt ut! Bara för sin egen skull och ingen annans.

 

Nu blir jag hemma hos min fantastiska mamma i några dagar innan jag återvänder hem till Oslo. Jag ska passa på att vila upp mig, umgås med min familj och närmaste vännerna här i Trollhättan och bara ta till mig alla intryck och sinnen här. Trollhättan är verkligen fantastiskt fint på sommaren (såg jag igår när mamma tog med mig ut på en biltur på kvällen innan det var sängdags på sjukhuset) och det känns nästan lite som att vara på semester (bortsett från smärtan och tröttheten)! Lite lantkänsla, ett lugn på något sätt. Att ha det ett tag, en liten stund, det är vad jag behöver nu. På måndag är jag förhoppningsvis tillbaka i kära Oslo och är fit for fight och kan göra ett bra jobb på min arbetsplats!

 

Peace.

 

Foto: Sandra.