Vi människor måste verkligen lära oss att vara lite mer öppna mot varandra. Imorse när jag väntade på bussen och skulle till jobbet så kom det fram en tjej till mig och hejar på sättet som om vi verkligen kände varandra. Hon frågade mig hur läget var och sedan satte hon sig bredvid mig på bänken. Jag tänkte direkt att varför kan jag inte placera henne, känner vi varandra? Sedan säger hon bara "Vi åker den här bussen varje morgon vi" på sin charmiga norska. Jag svarar "Jaha", ler lite och tystnar. Jag tyckte till en början att det var konstigt att hon pratade med mig bara sådär random. Men sedan frågade hon mig om jag skulle till jobbet och vad jag jobbade med och sedan så var vi helt plötsligt inne i en konversation om allt och inget. När bussen kom så log hon bara och satte sig bredvid sin vän som redan satt på bussen.
Ögonblicket som hon började prata med mig fick mig att tänka något i stil med "Vad vill hon mig egentligen?" men sedan så kom jag på mig själv. Varför är det så konstigt att prata med en främling? Jag tycker att vi borde vara lite mer öppna! Det är ju faktiskt bara trevligt att prata med människor. Jag är ju väldigt social som person och ändå reagerade jag när hon plötsligt började prata med mig. Vi människor fungerar väldigt konstigt egentligen.

Det är ju jättetrevligt att starta dagen med en trevlig konversation med en trevlig människa! Något som jag faktiskt alltid har gjort och brukar göra är att le åt folk. Bra humör smittar av sig och ler man mycket så blir man allmänt gladare själv. Ett leende kan göra en människas hela dag.