Jag är lite glad. Trots att jag är dödssjuk och är halvt döv och öronen smärtar... så är jag ändå på bra humör. Jag ser ljuset. Det gör jag. Trots för höga räkningar för min ekonomi och små bekymmer här och där, så ser jag ändå att det kommer att lösa sig. Jag har människor runt omkring mig som stöttar mig. Hur skulle jag leva utan dem? Och jag är en jävel på att överleva svackor. Det har jag lärt mig om mig själv. Jag är egentligen en jävel på att lösa problem. Eller jag har blivit.

Just nu så spelar jag Maggio och Hoffmaestro i lurarna och chillar. Smuttar på en apelsinjuice, bra för halsen när den är riktigt jävla kall. Jag och Sandra har varit ute på ärenden som måste göras trots att vi är sjuka. Vi var en sväng på Badebakken barnehage också. Barnen kom och ville krama mig och sken upp som solar när jag visade mig. Det gör det ännu mer sorgligt att jag faktiskt kommer att lämna Badebakken om en tid. Man fäster sig verkligen. Jag har ju bara vikariat där. Så det blir till att börja ett nytt jobb sedan.


En annan dag när solen sken.