Du säger att du hatar mig. Jag känner att du hatar mig. Jag hör att du hatar mig. Jag ser att du hatar mig. Jag känner av din svarta energi riktad mot mig bara jag är i närheten av dig. Det är ingen nyhet, det har varit så länge. Och jag förstår dig. Allt är mitt fel. Bara mitt fel. Det krossar mig när jag tänker på det. Men om du nu hatar mig så mycket så gläder det mig bara att vi bryter kontakten och systerbandet. För jag älskar dig. Då skadar ingenting dig. Då finns jag inte i ditt liv. Då slipper du att hata. Jag vill inte att du ska behöva hata och dras ner av allt hat. Min högsta önskan är att du kunde glömma mig och aldrig mer komma ihåg mig. Jag önskar så innerligt att du kunde radera mig från ditt minne, från ditt liv. Som om jag aldrig hade existerat. Jag önskar dig all lycka och vill dig bara väl. Hur lite du än tror på det. Jag hoppas att du en dag kan glömma mig. Jag hoppas att du en dag kan vakna upp utan att behöva tänka på mig mitt monster. Av omtanke så hoppas jag det. För allt det som jag har utsatt dig för i livet är oförlåtligt.

Visst är det synd att skiljas åt såhär men det är såhär det måste bli, du har så rätt. Min plan är att aldrig återvända. Jag vill också starta om på nytt. Och lägga mitt gamla liv bakom mig. Helt och hållet.

Kära du, glöm mig.